Var finns den fackliga solidariteten?

Eva Nordmark har blivit vald till ordförande i TCO. Inom Partiet hade många kanske inte räknat med, men hoppats att hon förstår att när Partiet kallar till överläggning så kommer facken sättande – och inte säger som Sture ”Sådana samtal ska givetvis vara blocköverskridande” om Juholts, vår Partiordförande, pensionssamtal.

Igår – samma dag som jag tårögd, med smärta i bröstet, mindes hur Reinfeldt gav order om att öppna eld mot arbetarna i Ådalen – lyssnade jag dock till Evas reaktionära uttalanden i Ekots Lördagsintervju. Under förevändningen att agera i ”medlemmarnas” intresse sviker hon den politiska Kampen. Medlemmar, säger hon svävande, men det är uppenbart vad det handlar om: Den urbana medelklassen! TCO har gjort en krass nyttokalkyl och konstaterat att merparten av deras sk medlemmar röstat på alliansen – och väljer att svika idealen för att i stället prata om ”medlemmarnas behov” och att ”unga människor som kommer ut i arbetslivet känner att vi driver frågor som är viktiga för dem”. Medlemmarnas behov – men Partiets behov då? De har körts över av de fackliga nyttokalkylerna! Fjäskandet för den urbana medelklassen är viktigare än solidariteten.

Men vi progressiva vilar inte på latsidan: jag har bokat ett lunchmöte idag med Stefan Löfven. Vi håller på att skissa på ett upplägg med ny lagstiftning som föreskiver att all facklig verksamhet skall ske i nära samarbete med ett socialdemokratiskt parti. Stefan var mycket entusiastisk, men uttryckte också en viss försiktighet: ”En sak skall du ha klart för dig Sven-Erland, jag vill inte ha in några från de där slipsnissefacken i VU!”.

Frågan är nu bara om vi skall vänta till dess att folket kan bejaka det nya lagförslaget i valet 2014, eller om vi skall ordna ett möte med SD i Ylva Johanssons rum för att samla oppositionen mot högerregeringen. Kampen fortsätter!!