I rövarkulan igen

Jag har på nytt begett mig djupt in i högersossarnas rövarkula och bloggar idag live från ett frukostseminarium på Prime, där högerns medlöpare konspirerar för att avskaffa värnskatten, den sista utposten i det solidariska, progressiva skattesystemet, i ett rundabordssamtal under rubriken: Varför vill facken avskaffa värnskatten?

Jag gläds åt att vara den enda socialdemokratiska bloggaren på plats, trots att inbjudningar har gått ut till hela s-bloggosfären. Endast en sant progressiv tänkare bör exponera sig för högeraktiva ämnen som värnskatten. Att bege sig in i högersossarnas näste är inget för de Partikamrater som är svaga i anden, eller för bloggarna på Netroots.

Sammansvärjningen orkestreras av Erik Laakso - högersossarnas egen Luca Brasi

Det är inte svårt att genomskåda bakgrunden till seminariet: När även högerkrafter som Johnny Munkhammar har murat fast värnskatten som en oumbärlig del av det svenska solidariska samhällsbygget känner Kapitalet behov av en massiv motoffensiv. Jag kan därför här avslöja att bakom detta förment fria tankeutbyte står Svenskt Näringsliv!

Bland de sammansvurna återfinns representanter för TCO, Saco och deras förbund, vilka avser att sprida sin syn på ett modernt skattesystem som uppmuntrar ansvarstagande och utbildning.  Ja, fack förresten, det är rent missvisande att kalla dessa organisationer för fackföreningar. Riktiga fackföreningar anpassar sig till Partiets syn på skattefrågor. Eller tvärtom.

Från Saco har Eva Löfberg och Anders Lönnberg kommit för att försvara organisationens krasst ekonomistiska syn på utbildning ”var och en som gör en investeringsbedömning måste relatera den beräknade internräntan till sitt eget avkastningskrav” är Sacos syn på nyttan av högre utbildning. Var finns den intellektuella nyfikenheten, eller glädjen att bidra till samhällets utveckling? Ingen utbildar sig för att tjäna pengar, lika lite som de startar företag av krassa ekonomiska skäl.

Sammansvärjningen orkestreras av Erik Laakso – högersossarnas egen Luca Brasi, ständigt redo att strypa det fria ordet och den kritiska analysen när gudfadern, Svenskt Näringsliv, så kräver. Finns det överhuvudtaget något ändamål som Laakso inte är beredd att låna sig till för en blygsam sold från kapitalismens herrar?

”En straffskatt på utbildning”, kallar högerns fackliga lakejer värnskatten, men det är bara var sjätte högskoleutbildad som betalar värnskatt. Målet borde vara att minst hälften av de som tror att de är något och skaffar sig en utbildning betalar värnskatt. Vad är bättre för samhället än att de högpresterande måste arbeta ännu hårdare för att klara sig? Dessutom är det framförallt forskarutbildade som kommer upp i löner som gör att de måste betala värnskatt. De får väl skylla sig själva om det är så viktigt att gå och sprätta med en doktorstitel.

Fackföreningarnas reaktionära budskap kan sammanfattas: Värnskatten är en straffskatt på utbildning och hämmar därmed tillväxten och Sveriges väg mot kunskapssamhället. Många akademikergrupper förlorar på att utbilda sig – i bemärkelsen att livsinkomsten blir lägre. Att då kraftigt beskatta dessa grupper under de år de har inkomster över genomsnittet är inte bara hämmande, utan också orättvist.

Några menar dessutom att det borde finnas någon form av skattemässigt gynnade individuella kompetenskonton, vilket skulle gynna både individen och det samhälle som vill överleva i den globala konkurrensen.

Diskussionen kom också att handla om den sk Genie-koefficienten, vilken mäter i hur hög grad högern hoppas att anden i flaskan skall hjälpa dem med den olösliga ekvationen förbättrad välfärd och skattesänkningar för de rika. Sverige har länge legat internationellt sett lågt på denna skala, men med Reinfeldts politik kryper vi sakta uppåt.

Värnskatten borde slopas är den föga överraskande slutsats som högerns fackliga lakejer kommit fram till. Analysen och den fria tanken har kvävts för att det tillrättalagda budskapet skall erbjudas plats. Den rapport som sammanställts av Johan Hedin och Erik Laakso är, liksom hela denna morgons rundabordssamtal, kontaminerade med en intellektuell oredlighet som lett fram till slutsatser vilka står helt i strid med den etablerade Västros-kurvan – något annat är heller inte att vänta sig av Svenskt Näringslivs köpta megafoner. Att en högre skattekvot leder till högre BNP är klarlagt och att hög marginalskatt för de välutbildade är ett samhällsekonomiskt rationellt sätt att nå denna höga skattekvot är rimligt: vad är bättre för samhället än att de högpresterande måste arbeta ännu hårdare för att klara sig?