Vi befinner oss i vårt handikappanpassade tvåvåningstält i Kensington Gardens, där vi sänder Juholts tal live på storbilds-tv. Många har samlats i parken och det går inte att ta miste på publikens engagemang och rättmätiga indignation. Vår Partiordförande ljuder över gräsmattorna:
vi har högre ambitioner med Sverige än….Socialdemokraterna har högre ambitioner för Sverige …..en del i våra högre ambitioner för Sverige…..Sverige ska ha högre ambitioner…behöver Sverige ha högre ambitioner….ambitioner….det är ett Sverige med högre ambitioner…..Jag har högre ambitioner med Sverige…..Låt mig då bara säga att jag har högre …högre…..ambitioner för Sverige…..högre…jag har högre…högre ambitioner….jag är hög av….ambitioner…Jag har högre ambitioner med Sverige….Jag har…jag har…jag har högre ambitioner för de svenska arbetsplatserna…vi…vi har…slutat prata om Det Dukade Bordet…för att i stället prata om Perssons Krockkudde….när en borgerlig regering gör något bra, beror det alltid på något vi gjort tidigare…för vi… har högre ambitioner än att bara luta oss tillbaka….vi…Vi har ambitioner….Jag har….ingen talskrivare…
För er som missade talet – det går lika bra med ett tidigare tal:
Tja, jmf med en framtidskommision som enda nya idé på fem år framstår ambitioner som högst respektingivande. Låt Reinfeldt sova istället, han är trött.
Då Håkan Juholt talade trollband han den stora publiken. Många kände sig kallade och grät öppet. Applåderna lät som åskvigviggar, och S-ledaren tvingades inkräkta på deras längd. Nu vinner han allt större skaror över på sin sida. Gamla sossar känner sig åter som hemma. Och pedagogiskt sikickligt kommer Håkan att presentera, socialdemokratins grundläggande och ideologiskt oöverträffade kulturarv. Så uppträder en verklig retorikens mästare.