Tredje advent – en tid av reflektion, av ett filosofiskt sökande efter Partiets själ. Jag bloggar live tillsammans med Ardalan Shekarabi. Vi befinner oss vid infarten till Södra Ängby – där vi skall försöka hitta tillbaka till väljaren, dvs Partiets f.d. kärnväljare som nu övergivit oss. Vi skall besöka Anna och Anders, en sjuksköterska som lämnat Sundsvall, flyttat till Stockholm, övergivit sina ideal och börjat jobba på det privata vinstdrivande Capio St Görans sjukhus – samt en snickare. Behöver jag nämna att bägge dessa klassförrädare röstade på moderaterna i valet 2010. Varför stödde Anna Partiet i Sundsvall, men blev moderat när hon flyttade till Stockholm? Varför överger en hederlig arbetare som Anders socialdemokratin? Detta är frågor som vi i Partiet måste ställa både till oss själva och till väljarna – jag ser fram emot att möta dem och lyssna in vad de har att säga.
Jag tar höger på Zornvägen in på Roslinvägen där paret bor. Här i Södra Ängby är klassförräderiet som störst. Att Partiet möter motstånd i Djursholm eller på Lidingö är bara att vänta, där bor sedan många år högersossen Anders Lönnberg, men att Partiets eget folk i egnahemskvarteren i Bromma gått och blivit medelklass är ett historiskt svek. Illusionisten och magnetisören Reinfeldt har fått dessa väljare att identifiera sig med överklassen, hellre än med hederlig arbetarklass.
Jag betraktar de fyrkantiga lådhusen och tänker att funktionalismen en gång i tiden var Partiets egen arkitektoniska ideologi – och undrar om det verkligen är så stor skada att medelklassen tagit över den.
Ardalan är bakfull, han har suttit med Morgan Johansson igår kväll och diskuterat hur Kriskommissionens arbete skall revitaliseras och komma till användning som en del i den reflektiva analys vi nu skall genomföra. Jag lämnar honom sovande i baksätet och går in.
Anders öppnar dörren och släpper in mig, men redan i hallen börjar jag ana oråd. Jag höjde en knuten näve och sa några fördömande ord om utsugaren Skanska där han arbetar, men fick ingen respons, mer än att han stirrade på mig. Han berättade att han inte var anställd på Skanska utan har ett eget företag – för tillfället med ett större uppdrag åt Skanska. Han är alltså inte en hederlig arbetare, utan företagare.
Anna bjuder på kaffe och har bakat saffransbullar. Vi slår oss ned i det ljusa och luftiga vardagsrummet. Jag vill få fart på samtalet direkt, så jag inleder med en förkunnelse om privat vård och riskkapitalbolaget St Görans sjukhus.
”Borde inte ni sjuksköterskor stå vid grinden och demonstrera – kräva att St Göran vid upphandlingen som nu sker återförs i offentlig regi?” frågar jag henne. Hon förklarar att hon är nöjd med sitt jobb och arbetsgivaren.
”Men hur kan du leva med att ni vanvårdar och dödar tusentals människor?”, undrade jag. Hon var uppenbarligen inte mottaglig, sannolikt inne i en slags förnekelsefas. Hon blev nästan aggressiv och berättade att sjukhuset har ett väl fungerande kvalitetssäkringssystem som visar att både patient- och personalnöjdhet samt medicinska indikatorer är på en hög nivå. Så långt har vinstmaximeringen gått, tänkte jag, att system är viktigare än människor. Jag känner medlidande med henne och uttrycker med sann progressiv glöd vad vi i Partiet anser om storkapitalets sjukvård och de medlöpare som stödjer den.
”Men nu får det väl fan vara nog”, utbrister plötsligt Anders. ”Ut härifrån”.
Utanför upptäcker jag Ardalan som svajigt står och kräks i familjens gröna soptunna vid gatan. Han stirrar förvånat när han ser mig rusa mot bilen med en rasande man bakom mig.
”In i bilen, Ardalan. Fort som fan”, ropar jag.
Vi är strax ute på Bergslagsvägen, på väg hem till 68:an.
Sven-Erland - insikter från partikansliet på Sveavägen 
”Jag är naturligtvis inte anonym – jag heter i verkligheten Håkan Juholt och representerar socialdemokraterna i riksdagen, invald för valkretsen Kalmar län. Jag är uppvuxen i Oskarshamn och har tills nyligen arbetat som reporter.”
Så skriver du om dig själv under ”Om Sven-Erlend” – är det menat som ironi eller? För när man läser dina blogginlägg, så anar man att du försöker vara ironisk, satirisk, humoristisk i nån konstig kompott, som tyvärr ofta missar dessa skrivarters kärna. Politisk satir är väl något av det svåraste som finns. Din variant är mer märklig än skarp, mer ljum än snärtande brännhet, mer luddig än fokuserad.
Ovanstående inlägg om besöket hos Anders och Anna är ett lågvattenmärke. Vad sjutton menar du? Var står du? Vad vill du säga? Jag blir inte klok på din åsikt överhuvudtaget.
Om du nu är Juholt så vill jag ge dig ett gott råd. Satsa på en kurs i svenska. För inte så länge sen satt du i Svt och sa ”bedrägare” flera gånger. Men du, det heter ”bedragare”. En partiledare som inte kan prata korrekt svenska är pinsamt. Här får du en liten gratiskurs att börja med:
Verb) att bedra (infinitiv), jag bedrar (presensform), jag bedrog (imperfektform), jag har bedragit (perfektform), jag är bedragen (participform)
Substantiv) 1. bedragare = en som bedrar 2. bedrägeri = fusk
Adjektiv) bedräglig
Det krävs intelligens, kunskap och associationsförmåga för att förstå satir – vilket inte är alla förunnat. Men misströsta inte – hjälp finns att få: http://www.sv.se/sv/Hemsidesmallar/Avdelningar/lerum/Komediskola/
Dario Fo gisslar makten och hans Commedia del’Arte grepp är suveräna! För där finns igenkänningspotentialen. Och satirikerns klassiker Jonathan Swift var kristallklar för dåtidens politiskt medvetna människor. Även om en del faktiskt trodde att han menade att receptet mot fattigdom var att tillaga småbarn. Men herregud, det var ju två poler i det skrivna – det tydligt uttalade och därmed det tydligt underförstådda. Hos dig dessvärre: spretande hit, spretande dit. Frågan blir: Vill du vinna själar eller sparka ut själar? Kompott var ordet sa Bill. Komplett, sa Bull!
Jag beklagar, men detta har du missuppfattat. Här finner du god satir fylld av begåvad humor. Att inte förstå den beror alltid – utan undantag – på humorlöshet, vanligen i kombination med bristande associationsförmåga.
Nu har min halvitalienska flickvän läst din kommentar. Hon är rasande och säger att om du skall kommentera så får du åtminstone stava Commedia dell’Arte rätt. Skärpning!
Vilket intressant nedslag i verkligheten!
Sven-Erland besökte två klassförädare.
Dessa personer sätter egenintresset framför solidariteten.
Snickaren låter sig köpas av monopolkapitalet för en grynvälling.
Han blir en flexibel resurs att användas vid behov och har skänkt bort sin sprängssäkra anställningstrygghet.
Sjuksköterskan motiveras säkerligen av något fet bonussystem och fina konferenser utomlands.
En illustrativ bild av den totala girigheten vilket Reinfeldt&Co så sataniskt exploaterar.
Motkraften blir att vi i partiet skall satsa på är kooperativa sjukhus.
Inget vinstintresse ty kooperativet jobbar för solidariteten. Se bara hur väl det fungerar på Cuba.
Och för att i kooperativet minska risken för klassföräderi så skall vi givetvis ha hängivna politiska kommisarier på varje avdelning. Därmed får vi en behövlig stringens i den ideologiska, kooperativa skolningen.
Givetvis skall alla partimedlemmar ha företräde till behandling hos vår sjukhuskooperativ då
denna förmån stärker vårt varumärke. Och det behövs ju.
Jag tycker Monika Green hos oss skall vara den sammanhållande kraften i att som ett första steg i Stockholm etablera vår motkraft — ett kooperativt sjukhus med solidariteten i fokus.
Monika kontakta Analytikern om du vill ha några goda praktiska råd.
När man som progressiv företrädare för det Enda Partiet pejlar läget i folkdjupet, ska man ha med sig n`Johan från Malgovik.
Så här i efterhand hade det varit klokt. Ardalan hade jag inte mycket nytta av.
Jag sitter och känner mig förrädisk här i skogen. Dessutom känner jag mig rätt intelligent, vilket säkert är en illusion, men wtf – det funkar.
Aj,aj. Har upplevt det själv. Ibland vid sådana besök så förlorar problemformuleringsprivilegiet. Folk kan så svårt att lyfta blicken från sin egna horisont och se den större bilden. När jag pratar om demonföretag som Carema kan man ge sig sjutton på att det finns någon kollega som har sin mormor på ett caremaboende och som är nöjd med det. ”Är mycket bättre än förr i tiden”. Och så får man tillbaka en släng: ”vill du verkligen ha tillbaka långvården a la 1970-tal?”
Det är ett lika stort problem om de finns välskötta privata inrättningar, med nöjda boende/patienter och personal som erbjuder något som anses som ”bäst i länet”. För vilka kan hamna där? Det är dom som gått in för den borgerliga så kallade valfriheten och aktivt väljer ut. Alla andra hamnar på det stället runt hörnet som inte alls är lika bra.
Solidariteten urgröpas något enormt av detta.
Stig-Björn har ta mig fasen rätt!
”Bad people drives out good people”!
Besöket hos nya bankägda medelklassen är inte alls något lågvattenmärke,utan rena rama sanningen för sossarna!
Men förstår man sig på humor och satir ,så fattar man att man inte ska dra alla över en kam heller!
Men snart verkar det bara vara gnälligt ”bad people” kvar i sossepartiet.
Inte underligt väljare flyr,när det snart bara är ”gamla griniga gubbar” som är oemottagliga för kritik som sitter kvar där!
För övrigt har jag läst Juholts förtroendevalstal,och det låter precis som en pingstpastors predikan!
Var är snacket om EU,euron,miljoner,exakta summor,utlandspolitiken,stora åtgärder för atbetslösheten,samarbetet med svenskt näringsliv,exakta besked om pensionärers skatt,exakta besked om någonting alls överhuvudtaget ,när det gäller sossarnas ekonomiska planer för sveriges framtid?
Man måste snacka ekonomi på samma nivå som Borg-Reinfeldt,eller jag menar bara Borg (Reinfeldt snackar aldrig ekonomi,han visar mest upp sig i EU-sammanhang, i fina PR-bilder på TV,och så lite Hallenius Hörna mys-pys som går hem i folkstugorna,när han kommer på, att han inte får glömma att fjäska för vanliga svenssons också ). Borg är ju den som leder Sverige egentligen.Reinfeldt är bara omslagspojke för massmedia och TV!
Men som Juholt stå som en pingstpastor och predika: ”att vi må alla följa den rätta vägen”ger inga höjdarröstsiffror i framtiden för sossarna.(Speciellet inte från medelklassen).
Tracka inte ner Sven-Erland och Stig-Björn (som också får ”skäll”på sin blogg just nu)!
Ni har en stor skara trogna ”fans”,så skit i gamla griniga gubbar som inte fattar ironi och satir,annat än i högkulturella franska kretsar!(Sicka bad guy”s sossar alltså!)
Go for it Sven-Erland!
Och till den roliga kommenteraren ”Ann-christin Sandlund” som i någon kommentar tyckte att testosteronet är överhängande i kommentatorsfälten,Hermelin är faktiskt en ”ettrig” kvinnlig kommentator som gillar politik,so go for it sister!
Sven-Erland du sköter din blogg på ett mycket humanare sätt än Stig-Björn. Mitt i julstöket ber han sina kritiker att: Dra åt helvete! Du talar bara välmenande om för dina ointellekenta vedersakare, att de saknar kännedom om vad som är satirens själ och uppgift. Därför är Håkan Juholt – som till skillnad mot högermaffian – har både humor och överseende med murvelpatrasket, de moderata urblåsta tankesmedjorna och de vilseförda inom det egna partiet, mycket nöjd med dina insatser. ”Snart kommer min politik att ta skruv då Sven-Erlands läsare – i stället för att famla efter innebörden – förstått vad det hela handlar om”, låter han hälsa över mobilen.
Naturligtvis, en sann socialdemokrat får aldrig förargas. En sann socialdemokrat måste leda som den gode herden. Ibland felar medlemmarna – och man får då tillrättavisa dem med ett milt, men bestämt handlag.
Haha – bra gjort, Sven-Erland – där fick de svekfulla, giriga och egoistiska Södra Ängbyborna så de teg!