SSU-kongress 2013

SSU-kongress – så fylld av ungdom, hopp, framtidstro och politisk karriärism. Skillnaden är stor mot föregående kongress – man märker hur de unga SSU:arna känner tilltro till de möjligheter som opinionssiffrorna öppnar.

I regeringskansliet om 1 år.

Sven-Erland är som vanligt på plats – trots att kongressen hålls i medelklassens medelklassgetto Täby – med Utbult och en grupp militanta deltagare i kursen SSU IV. Jag har gett Utbult i uppdrag att ägna sig åt den riktigt avgörande frågan under kongressen: Hur kan vi undvika att Bildts olika twitter-bråk stjäl uppmärksamheten i media?

Utbults näst viktigaste uppgift här på kongressen, tillsammans med Gabriel Wikström, är att få till en bra mix av beslut, dvs en lagom dos rebelliska stolligheter blandat med förslag som något nedslipade skulle vara värda att tas på allvar i Partiet. Utbult är dock alldeles för timid. Han lyckas inte domptera kongressombuden. Jag har lärt honom Den Store på Torps knep: tryck upp dem i ett hörn och kör pekfingret i magen på dem, men Utbult verkar inte lyckas tillämpa knepet med den självklara bufflighet som hör till för en utskickad Partitorped. Fortsätter det så här så kommer vi att bli tvungna att säga ja till en rad förslag från gräsrötterna. 

Jag har personligen varit tvungen att stoppa ett av de värsta förslagen: Att Ebba Gröns låt Pervers politiker ska spelas när man står i telefonkö till SSU. Löfven var mycket tydlig när han pratade med mig: ”Jag är så förbannat trött på all den här musiken från före 1979. Jag vill inte höra mer Ebba Grön, Springsteen eller Elvis. Om SSU absolut skall ha musik i sin telefonkö så får det bli något av Hästpojken”.

Jag har lyckats formulera en kompromiss. Samtidigt som förbundskassören Morgan Eklund stod på scen och lyckades skyla över verksamhetsberättelsen agerade Utbult och jag i kulisserna: eftersom SSU inte längre har musik i telefonkön enades vi om att besluta att den musik som inte spelas skall vara Ebba Grön.

Några andra förslag där jag mer eller mindre framgångsrikt lyckades skicka iväg Utbult med pekfingret var avskaffandet av kapitalismen som samhällssystem, införande av löntagarfonder, förstatligande av bankerna, samt att alla offentliga monopol som avreglerats skall återställas så att de kan undandras marknadsekonomin och underställas demokratisk kontroll.

Den verkligt stora frågan ur ett långsiktigt politiskt perspektiv har ni säkert redan läst om i Gabriels debattartikel i SvD: Rätten för unga att få av kommunen anordnade sommarjobb.

”Varför har Partiet snöat in på sommarjobb? När blev sommarjobb det främsta syftet med sommarlovet?” har jag hört högersossar illojalt invända. ”På vilket sätt minskar sommarjobb ungdomsarbetslösheten? Den har ju tvärtom ökat, eftersom vi plötsligt börjat betrakta varje sommarlovsfirande elev som arbetslös” har varit andra kommentarer.

Ni förstår vilka trögrörliga sinnen vi Partistrateger har omkring oss. Högersossar som inte förstår ens det mest grundläggande politiska taktiserandet. Genom att betrakta varje icke arbetad timme som arbetslöshet svarvar vi ett politiskt slagträ som kommer att vinna valet åt oss. Frågan är dessutom om inte många människor i de hårda tider som högern skapat vill tjäna extrapengar på semestern. Genom att extrajobba någonstans. Då skulle vi kunna betrakta varje semesterfirare som arbetslös! Högerregeringen kommer att stå svarslös nästa sommar, strax före valet.

Hursomhelst, det är inte de kortsiktiga effekterna av sommarjobben som är viktigast. Den långsiktiga politiska följden blir att unga bättre förstår arbetsmarknaden. De unga väljarna lär sig att jobb inte är deras eget ansvar, utan en rättighet som delas ut av kommunen. Av socialdemokratiska kommunalråd.

Kampen fortsätter!!