Fanorna smattrar i Humlan

Champagnefrukosten är över och vi har tagit oss ner till Humlegården – där kamraterna börjat samlas. Fanorna smattrar i vinden och musikkårernas marschmusik börjar ljuda.

Jag förklarar för Partikamraterna i Solna att deras egen lattemorsa kommer att bli försenad.

När vi väl kommit fram inser jag att vi glömt kvar Partiets starka kvinna i Solna, Johanna Graf. När jag senast såg henne satt hon hemma i min våning med en halvtom butelj champagne och spelade COD i en av tonåringarnas rum. Jag går förbi partikamraterna i Solna som redan är på plats – ber om ursäkt och förklarar att deras egen lattemorsa tyvärr kommer att bli försenad.

Jag möter Tommy Waidelich som ser förorättad ut när jag hälsar på honom. Det visar sig att han fått för sig att han var den enda som inte var inbjuden till champagnefrukosten. ”Redan 08.30 var jag på ett frukostmöte i någon kranskommun som jag inte minns namnet på – sen har jag suttit med Carin alldeles för länge”, säger han uppgivet. Men vi lyckades reda ut det hela: Mejlet med inbjudan hade inte nått honom, ”jag har lagt in en spam-blockering i Outlook på hela domänen socialdemokraterna.se, det kommer för mycket skräp den vägen”.

Tommy berättade att han fått till formuleringarna i talet han skall hålla: ”Håkan var ju ute i morse och lovade att vi ska återupprätta en skattepolitik i Sverige som garanterar välfärdsfinansieringen, men för att inte den urbana medelklassen skall förstå att det handlar om skattehöjningar så kommer jag att garantera reformer med oförändrat skattetryck – och så kör jag mitt tidigare trick att lova att återkomma med finansieringen redan i morgon, mañana, det kommer att gå vägen”.

Tommy var besviken, men jag försäkrade att även han hade fått en inbjudan.

Strax norr om Linnéstatyn hittar jag ett par uteliggare i sovsäck som med darrande händer dricker ur en ölburk. Jag börjar prata med dem om högerns hårda samhälle och hur värdefullt det är att de deltar i dagens manifestation – men det visar sig att det är två teknologer som festat loss under Valborg och övernattat i parken.

I Humlans sydöstra hörn vid de offentliga toaletterna möter jag Nalin Pekgul som står och köar – rasande över den långa väntetiden: ”Vem kom på den här galna idén med samkönade toaletter? Patriarkatet kunde väl pinka i buskarna i stället”

Tåget börjar röra sig, kraften i det folkliga uppropet går inte att missta sig på: Det är minst lika många som deltar som förra året!  Kampen fortsätter!!

Vi spin-doktorer har inte legat på latsidan. Som vanligt har vi ordnat fram massor med röda rosor som skall ge ett intryck av spontanitet bland gräsrötterna i Rapports sändning.