Det är en svår tid för oss sant progressiva. Partiet återtar sin position i opinionen , men som så många gånger förr så sker det genom anpasslighet och insmickrande mot den urbana medelklassen. Till och med LO har gett upp det kategoriska motståndet mot privata utförare i vård och omsorg.
Många av oss sant progressiva inom Partiets vänsterflygel funderar på att ge vår röst till vänsterpartiet. Ja, inte vi på Partikansliet förstås, eller några av de som får sin försörjning genom någon av Rörelsens alla förgreningar, men vanligt folk börjar känna en oro över Partiets utveckling. Är makt viktigare än politikens vänsterkantring?
Idag har dock min oro övergått i en ren existentiell ångest. Suhonen får inte längre gehör för sina idéer inom LO – och fram träder då den bättre Suhonen. Den sanna Suhonen.
Jag börjar nästan ifrågasätta mig själv: Varför arbetar jag inte nere på partihögerkvarteret på Stora Nygatan? Varför arbetar jag inte i ett parti som tar ambitionen om makthegemoni på allvar? Ett parti som med otvungen självklarhet identifierar sig självt med staten och den offentliga maktapparaten.
Suhonen är bara en blek och marginaliserad skugga av sitt forna jag. Kristoffer Tamsons, valledare för Nya Moderaterna i landstinget i Stockholm, har visat mig vägen med sitt öppna brev till undersåtarna. Brevet innehåller många kloka formuleringar som illustrerar maktutövningens svåra konst, t ex:
”alla i Sverige med unga anställda drabbas alltså av förslaget – och för en stor arbetsgivare som Stockholms läns landsting riskerar en vänsterregering att bli en mycket dyrköpt historia”.
Idag kommer Björn Fridén och jag att installera oss i Schönfeldtska praktsalen i moderaternas hus på Stora Nygatan – bara för att återigen få uppleva hur det känns att verka i ett parti som vet hur man använder sig av Problemformuleringsprivilegiet.
Kampen fortsätter – idag i partihögerkvarteret!!
Sven-Erland - insikter från partikansliet på Sveavägen 
Tamson har ju inte förstått någonting. Om vi höjer skatten för Landstinget i Stockholm med 500 miljoner så kommer detta tillbaka i form av bidrag till Norrbottens kommuner när vi sitter vid köttgrytorna igen. Kommunerna, typ Luleå och Piteå, kan sedan införa köttfria luncher i skolan så att alla skolbarn går till Max. Vi får denna underbara rundgång av bidrag och det är ju bidragssystemet som utvecklar vårt samhälle. Pengarna ska gå till de som kan hantera dem bäst. Det är ju inte skattebetalarna i Stockholm, vilka girigt stoppar dem i fickorna och använder dem efter eget behag idag. Så får det inte vara.
Effekten av att de unga inte får jobb blir att arbetslösheten stiger. Då kan vi öka förtidspensioneringarna och arbetsmarknadsstimulerarande åtgärder. När vi sedan inte har råd med detta så höjer vi skatten och det är ju bra det. Hur svårt kan det vara att lista ut detta? Skärpning Tamson! Det gäller att ha ett partiprogram som skapar problem, som (s) sedan kan lösa. Sven-Erland förklara detta för (m) idag, annars får de flytta tillbaka till huset på Karduansmakargatan, illa kvickt. (Om nu bara inte Hjalmar Mehr hann med att riva det också).