Vi bloggar idag live från baren högst upp i Kaknästornet: Där kan vi anlägga det rätta von-oben-perspektivet på Stockholmarna – och betrakta t.o.m. de villaägare i Södra Ängby som svikit Partiet, samtidigt som vi sippar på vår machiato. Med mig har jag den enda frivilliga partiledarkandidaten Veronica Palm som fått specialtillstånd att bekräfta att hon vill bli partiets ordförande. Nu skall vi ge högerns tangentbordsmatadorer en rejäl salva från vänsterflanken. Välkommen, Veronica!
VP: Tack – jag tycker att det har en viss klang: Veronica, vår partiordförande!!!
Frågeställningen för dagen är ditt uttalande i veckan att Partiet måste kräva höjda skatter och att bl.a. förmögenhetsskatten skall återinföras.
VP: Ja, det är dags att vi hittar tillbaka till hederlig socialdemokratisk politik.
Och du menar att denna alltid måste innehålla skattehöjningar?
VP: Ja, men framförallt återställare. Det är ju genom att lova väljarna att återställa allting som det var innan högern trädde till som Partiet kan återfå makten.
Men opinionssiffrorna visar ju att väljarna är nöjda med regeringen. Att gå till val på löften om att ta ett kliv bakåt kan väl knappast leda till seger? Måste inte Partiet formulera en vision om det solidariska samhälle man vill ersätta det nuvarande med?
VP: Det är ju det jag föreslår. Vi kan inte bara beskatta arbete och konsumtion – vi kan beskatta allt. Framförallt vill jag betona att ett passivt kapital som bara ligger gör ingen nytta. Om vi bara fortsätter att höja skatterna så får vi mer pengar att fördela. Det är solidariskt!
Men vad är det för kapital som du menar är passivt?
VP: Radhus i Vällingby till exempel – de är värda miljoner. Men är det någon som sett dessa pengar? Nej, det är bara passivt kapital som inte gör någon nytta. Här måste Partiet skapa en rättvis fördelningspolitik så att vi kan flytta dessa miljoner in i den solidariska, offentliga sfären – vilket skulle ge utrymme för massor av satsningar på socialförsäkringar, a-kassa och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är super-mega-bauta-viktigt att vi gör satsningar så att de som saknar arbete får försörjning!
Det låter ju som precis den sk bidragslinje som ledde till att Partiet förlorade valet. Kommer den att bli framgångsrik i valet 2014 menar du?
VP: Nej, självfallet inte – men om jag snabbt blir vald till ordförande så kommer jag att ha suttit längre än Mona när jag avgår 2014 – och är då den kvinnliga Partiledare som suttit längst!
Med detta avslutar vi live bloggen och tackar Veronica för många kloka ord.
VP: Tack själv. Jag ställer alltid upp när det gäller att förnya Partiet – i alla fall om det leder till att jag blir partiledare.
Sven-Erland - insikter från partikansliet på Sveavägen 
Självklart ligger Veronica Palm ypperligt till för att bli partiledare. Hon tillhör den pålitliga vänsterstyrda delen av Partiet. Och detta utan att vänstra. Lägg därtill – hennes välklingande namn – Veronica Palm. Smaka på det! Det leder tankarna till den världsberömde anfadern August Palm. Men via en förkortad namn associationslänk, dyker även Olof Palme upp i medvetandet. Att blicka ut över Södra Ängby från Kaknästornet gör mig rörd. Ögonblickligen känner man historiens vingslag och doften av Per-Albins cigarr.
Äntligen framme i Santiago de Compostela. Fötterna ömma och fulla av blåsor – men jag gjorde denna pilgrimsfärd för Partiets skull, för att dela bördan och den tunga vägen mot en ny Ledare och en nygammal politik. Och när jag nu läser Veronicas svar här blir jag mer övertygad än någonsin: En dagisfröken med en handfull poäng i ”Kvinnokunskap” på Linköpings Universitet och ett ordförråd som en högstadieelev är PRECIS den Partiordförande som Arbetarrörelsen behöver nu!
Det märks att Alliansen lärt sig en hel del av Karl Rove…