Veronica ringde sent i går kväll och lät triumferande: ”Vår idé med svinfylkingen har verkligen börjat bära frukt. Vänsterfalangen i Partiet känner att debatten går i fel riktning nu efter förtroenderådet. De vill inte ha fokus på jobben och tillväxtpolitiken då det per definition kräver en moderniserad skattepolitik, företagarpolitik, ifrågasättande av LAS etc”
Men det är väl inget nytt invände jag, men då menade hon att jag suttit för länge instängd på Partikansliet: ”Sven-Erland, förstår du ingenting – de vill ha fokus på fördelningspolitiken. De kommer att gå vänsterut – och där håller jag linjen. Jag är beredd att gå så långt vänsterut att Ohly skulle bli rödgrön av avund”
Jag känner tillförsikt – Morgan sitter och skriver på en ny bok tillsammans med sin tidigare planeringschef Christer Persson och tänker i likhet med de rättroende politiska kommissarierna i Röda Armén skjuta höger-sossarna i ryggen om de rör sig åt fel håll – angripa alla de som lyssnade till Monas linjetal. Men en sak är klar: Jag sviker inte Mona, vår partiordförande, även om hon lyckats vända 180 grader och röra sig i helt fel riktning! Hon är partiordförande fram till kongressen – och till dess är min lojalitet obrottslig!!
Sosta öppnar om mindre än en timme – snart är både min morgon-machiato och segern inom räckhåll. Morgan har börjat med ”friendly fire” innan striden ens inletts – och kommer att ha slut på ammunition när allvaret sätter in – kampen om den urbana medelklassen!
Och jag kan känna mig trygg: Veronica täcker min rygg åt vänster! Kampen fortsätter!! Snart har partivänstern bemästrats och villaägarna i Södra Ängby återvänt till De Goda Gåvornas Givare!!!!
Sven-Erland - insikter från partikansliet på Sveavägen 
Det gläder mig att du lojalt ställer upp för vår partiordförande. Vad rätt hon tänkt fast det blev fel. Själv skulle jag yrka på återval av henne. Och nu då nederlagets nesa konstaterats – och genomlysts i alla skrymslen och vrår – borde du erbjudas en mindre utsatt position. Det finns inget förnedrande i – att stå på tillväxt – för att invänta Veronicas förtiårskalas. Sedan kan ni – stärkta i S-anden – träda in i själva handlingen.
Det är naturligt att V. Palm känner historiens vingslag i svinfylkingen. Som kil betraktad, kan den baxa jättelika stenblock i rullning. Att sätta motståndaren i rullning och få rörelsen i rätt riktning – dvs utför – kräver en ärorik historik som bas,
och en genomtänkt strategi. Och för din tilltänkta samarbetspartner har utvecklingen
gått spikrakt uppåt från anfadern August. När hon hänvisar till vikten av fördelnings-
politik så inbegriper det säkert även en fördelning av uppdragen. Särskilt nu då Thomas Rudins utnämning kräver en rationell politisk rockad .
Det är utmärkt att du inte överger villaägarna i Södra Ängby. Deras intressen måste bevakas. Men jag är övertygad om att Baylan eller Batljan är satta att punktmarkera dem. De behöver inte åka till Solna torg får att få kaffe. Att få det serverat i hemmiljö är att föredra. Dörrknackning och med medtagna bakverk kan göra underverk. Allt mer närmar vi oss den framgångsrika kongressens segerfanfar.
PS
Jag är säker på att vi kan se ljuset genom röret. För att komma framåt måste vi lägga bort alla dolkar. Det enda som gäller i slutskedet av en öppen valprocedur är verkningseld utan för stor spridningseffekt. DS
Stå på tillväxt skriver du. Självfallet är Veronica och jag beredda att ingå i det nya ledargarnityr som Sven-Eric Österberg kommer att behöva samla kring sig om han skall vinna valet 2014 – men det vore olämpligt att erkänna detta redan nu, när fokus måste ligga på dubbelkommandots seger vid kongressen!
Du har en viktig poäng i att Tomas Rudin fått ansvar för stadsbyggnadsfrågorna: Det skapar möjlighet till triangulering i Stockholmspolitiken, nu när högern satsat på planekonomi.
https://svenerland.wordpress.com/2010/11/09/hogern-upphovsrattskrankare/